Efter en veckas paus

Sådär. Då var man tillbaks i Göteborg efter en vecka i Örebro. Det blev inte så mycket diktande som jag hade förväntat mig tyvärr. Efter hela resan blev det bara en dikt. Lite tråkigt. Men man ska ju ha något att skriva om också, och inte bara skriva för skrivandets skull.


Det blev dock en hel del gjort i Örebro. Inte så jättemycket i pysselväg, men dock en del praktiska saker. För det första så blev det årets första grillning! Och sen grillade vi två gånger till (eller kanske tre gånger till?). Hur gott som helst! Så här såg det ut en av gångerna:

Gott, eller vadå? Tyvärr så slutade just de här köttbitarna som kolbitar... Men de smakade ändå ganska gott!


När pojkvännen var på jobbet passade jag på att plugga en hel del (ja, jag lyckades faktiskt!) och ägna mig åt min klänning när jag inte orkade använda huvudet mer. När man började blanda ihop olika sorters uppsåt och oaktsamhetsgrader och farerekvisit så gick det inte riktigt att plugga längre, och då kunde man ju lika gärna göra något helt annat och vila skallen. Så jag klippte ut alla bitar i det vita tyget, det som ska vara på insidan så att klänningen inte blir helt genomskinlig. Till slut såg det ut såhär, med alla bitar utklippta! Gud så stolt jag blev, även om det inte var världens bedrift.

Sedan måste jag bara visa pojkvännens fantastiska syskrin. Jag minns inte hela historien bakom det, men jag tror att det var något gammalt arv eller någonting sådant, från någon gammal moster eller liknande. Egentligen ska det nog vara en skomakarlåda eller något, men det används som syskrin. Jag är lite (läs "mycket") avundsjuk på det, för det är ju så himla vackert! På insidan av locket står det "För nytta och nöje", och bara det är ju för gulligt. Hur många moderna skrin har såna meddelanden? 

Mitt eget syskrin är av mer klassisk syskrinsmodell och köpt på Stoff och stil här i Göteborg. Men det är också av trä, och därför ganska charmigt och fint. Och gott om plats att lägga massa saker i! Så jag ska la inte klaga allt för mycket. Det är nog mer praktiskt än pojkvännens skrin, och det får jag vara glad över. Här är det, om någon är intresserad.

Så, nu ska jag försöka överleva den här värmen. Jag funderar lite på att sicksacka kanterna på varje bit nu, men vet inte om jag orkar. Det kändes olidligt att gå upp från bussen i 23 grader och sol. Herregud. Om jag överlever den här eftermiddagen kanske jag orkar sy när det är lite svalare sedan. Vi får se hur det blir med det.