onsdag 6 mars 2013

Syjunta igen!

Först vill jag berätta om lite annat kreativt jag varit med om på sistone. En vän, Kråkan, ville att jag skulle ta lite modellbilder på henne, eftersom hon vill söka till modellagenturer och grejer. Så vi träffades i torsdags och jag fick ÄNTLIGEN ta foton på folk! Det som jag längtade efter på gymnasiet och det som till slut fick mig att sluta vilja fotografera alls. För hur kul är det när folk skriker "Neej, fota inte mig!" direkt när man tar upp kameran? Inte kul. Så det slutade vara kul med fotografering. Det var ju fotograferande av människor jag ville utveckla. 

Nå, i torsdags fick jag äntligen min chans! Men eftersom det var så mörkt så träffades vi även i lördags, så vi kunde fota utomhus i dagsljus. Och trots att jag är en dålig människofotograf (jag har ju aldrig behövt be blommor eller stenar att posera på ett visst sätt, så det kan jag inte alls), så lyckades jag få till en hel del bra foton (om jag får säga det själv). Min vän verkade ganska avslappnad efter ett tag, och då blev det hyfsat bra. Hon fick stå och frysa ute i Göteborgsvinden och det märktes inte alls på fotona att hon frös. 

I lördags fick jag även ett sms från min syjuntevän, Löken, om att hennes planer för söndagen försvunnit så hon ville ha syjunta då. Jag hoppade så klart på! Först träffades vi dock på stan där vi gick runt i affärer. Vi hittade en jättefin klänning som jag så klart övertalade henne att köpa (höhö!). Så när vi kom hem till henne så blev det lite modellfoton också! Ute på gården fick hon stå och krama ett träd och frysa i Göteborgsvinden. Hon var mycket mer avslappnad än jag hade vågat hoppas på, och åtminstone ett kort blev helt himmelskt! Så nöjd!

Det jag hade tänkt göra under syjuntan var att förbereda små påsar till mina Knit Pro-stickor som jag köpt. De är helt onumrerade (idiotiskt!) och sitter bara fast på en liten kartongbit. Så jag vill göra små påsar som jag numrerar innan gummibandet som håller stickorna på plats på kartongbiten går sönder, och jag har alla stickor huller om buller. Löken hjälpte mig att välja ut en färgskala för påsarna. Jag hade tagit med mig alla stuvbitar jag hade, men till slut blev det påsar i lila och blått. 

Jag blev klar med det tidigare än jag hade väntat mig, så det var tur att jag hade med mig mitt skotskrutiga tyg som jag ville göra en kjol av. Det fick bli en cirkelkjol, och eftersom jag kände mig lite extra tjock så var jag pessimistisk om midjemåttet, så det slutade med att jag kunde dra på mig kjolen över huvudet - utan dragkedja. Då bestämde jag mig för att göra en linning med resår. 

Det gick otroligt fort att sy kjolen. Jag klippte ut tyget i söndags, började sy på måndag förmiddag, gick till skolan, och sydde klart på måndag kväll. Fantastiskt! Och personligt rekord! Nöjd är jag också. 

En riktigt lyckad och kreativ helg med andra ord.

(Plugga? Vad är det?)

Här är kjolen under tillverkningsprocessen (den färdiga kjolen är inte fotograferad ännu).

Själva cirkeln. Som ni ser finns det ingen söm här! Bara en hel cirkel. Det enda som krävdes var alltså att sicksacka och lägga till linning. Klart!


Tyget i närbild. Underbar lila färg!


Kjolstyget ligger lite ihopvikt. Det är inte långt ifrån hur kjolen ser ut nu när den är klar. Den blev väldigt fluffig och vid! Och så ligger tygbiten som skulle komma att bli linningen bredvid. Och längst till höger, gott folk, katternas vattenskålar! Jajamän, för det måste vi ha med på bild!



Sen hände en rolig och lite otrolig grej alldeles nyligen. Jag äter psylliumfrön, vilket är en del i LCHF-kosten, och har min LCHF-mat i en speciell plastburk så ingen ska sno den av misstag. Häromdagen skulle jag baka kladdkaka med mandelmjöl och grejer, och behövde något som jag har i den där burken. Jag stod i tvättstugan och drog upp påsar och grejer, och massa psylliumfrön ramlade ut på tvättmaskinen. Just då kom mor min hem så jag sprang iväg och hjälpte henne att ta in matvarorna hon köpt för min LCHF-pizza och LCHF-kladdkaka. Senare såg jag att mamma bara slängt ned psylliumfröna i diskhon. Eftersom de blir klibbiga när de blir blöta så fastnade de lite överallt där hon hade slängt dem. Det här var alltså några dagar sedan, och idag när jag skulle ta mig ett glas vatten såg jag något grönt i diskhon. Jag tittade närmare och upptäckte att tre av fröna hade börjat gro! (Det ska synas på fotot) Hallå! Jag blev så till mig att jag planterade några i en glassförpackning strax efteråt. Spännande att se vad de växer upp till! 


måndag 4 mars 2013

Danska semlor

Nu kommer ett av mina utlovade inlägg!

I början av februari hittade min mor det här receptet i Metro, och jag blev sugen på att göra det. Det är semlor på danskarnas vis, och eftersom det inte innehöll någon mandelmassa så tänkte jag att jag skulle gilla det. Jag bakade dem när jag var i Örebro, och kunde inte sluta äta dem, så goda var de!


Det blir tolv bullar, och för de som inte lyckas läsa receptet från bilden skriver jag ned det:

Deg
1 dl mjölk
50 g jäst
150 g smör
1 ägg
1 dl strösocker
6.5 dl vetemjöl

Fyllning
150g marsipan
50g smör
1.5 dl strösocker
150g choklad

Gör så här
   Värm mjölken till 37 grader, häll den i en bunke och smula ned jästen och rör tills den löst sig. Tillsätt det mesta av mjölet (sprata lite till utbakning), smör, ägg och socker. Rör ihop till en smidig deg, täck över degen och låt den jäsa en timma.
   Smula marsipan till fyllningen och blanda med smör och socker.
   När degen jäst; dela den och kavla ut varje del till en platta. Skär varje platta i sex bitar och lägg en klick fyllning på bitarna. Vik över degen så att fyllningen inte kan rinna ut, rulla till bullar och lägg dem med skarven nedåt på en plåt. Låt jäsa i 40 minuter.
   Baka i ugnen i 10 minuter i 225 grader, låt svalna under duk. Smält choklad och toppa. 


Receptet som jag skrivit är direkt från receptet i tidningen, men några modifikationer kan helt klart göras. Gillar ni inte överdrivet söta bullar så kan ni helt klart skippa sockret i själva fyllningen. Marsipan är sött nog. Sen funderar jag på om man kan göra någon chokladfyllning. Jag har tänkt och tänkt och funderat på om det går att fylla med nutella. Men sen kom jag på att det kanske blir för löst i ugnen, så att nutellan rinner ut på något sätt. Och att ha vanlig choklad går ju inte, för den blir hård när den kallnar. Men kanske någon chokladblandning, som ändå blir lite mjuk när den är kall, men inte rinner för mycket när den är varm? Om någon läsare testar något sådant kan du väl lägga en kommentar om hur det blev!

Semlorna jag gjorde såg ut såhär (till vänster är lite surdegsbröd också):