Nu har jag nog blivit galen. Sådär lagom till den värsta tentan (tre dagar på en vecka, fem timmar per tentadag) på hela juristlinjen har jag bestämt mig för att jag nog vill lära mig att sticka. Det kom jag på i förra veckan när Lidl sålde ut jättefint garn billigt. Och idag, när jag åt frukost, så slöbläddrade jag i Ica-kuriren. Och vad skrev de om om inte virkning? Så ja, jag vill lära mig att virka också. Så klart. Precis just nu också.
Nåväl. Jag är i alla fall ganska exalterad, så jag måste berätta om främst stickningen. För det är bara den jag har några planer för än så länge. Jag köpte ju garnet på Lidl och har sedan länge drömt om att ha en sån här luva (Drops nr 102-33).
En av mammas jobbarkompisar skulle sticka en sån åt mig för sådär ett år sedan, men det blev aldrig av. När jag väl kom hem med garnet så visade det sig att mamma bara kan sticka halsdukar och annat rakt, och inte luvor. Men jag hade tur, för en i min klass hade berättat vad hon hade för stickprojekt på gång, och de var riktigt avancerade, så jag frågade henne om hon kunde hjälpa mig. Och det ville hon! Så jag gav mig ut på jakt efter stickor, och ska träffa henne imorgon för att lära mig grunderna. Snart kanske jag har en lila Link-luva!
Och visst är garnet fint? Jag är dessutom jätteglad över att jag hittade stickor i trä! Förresten var det väldigt svårt att hitta så stora stickor. I storlek 8 och 9 verkade alla sticktyper att finnas, men i storlek 10 fanns nästan ingenting.
Och så till virkningen. Egentligen har jag inga riktiga planer, utan det är mest ett infall. Jag har i alla fall reserverat en nybörjarbok om virkning på biblioteket, och även en om stickning (för säkerhets skull). Så det ska nog bli av det också!
Jag pratade lite med min pappa om virkning också, och blev väldigt överraskad när han berättade att han kan virka. Bara en rak linje i och för sig, men det var ändå intressant att höra. Det hade jag ju aldrig trott!
Igår var jag och min mor iväg till Kinna, för hennes jobbarkompis hade berättat om en affär där som hade väldigt låga tygpriser. Vi åkte till den men upptäckte att priserna var precis desamma som på Stoff och stil här i Göteborg. De hade heller ingen rolig stuvlåda! Men de hade några tyger som inte finns på Stoff och stil och som jag fastnade för, och när man ändå åkt så långt så kan man inte återvända hem tomhänt heller! Så jag köpte de här tre tygerna för kjolsömnad.
Det första jag hittade var det här manchestertyget. Jag älskar ju manchester, och har aldrig sett ett tyg med såna broderier på! Och brunt dessutom! Så det var jag tvungen att köpa. Jag tog till ganska rejält så att jag kan göra en kjol som är vid och mysig.
Det andra jag hittade var det här skotskrutiga tyget. Först hittade jag ett liknande på möbeltygsavdelningen, men det var strävt och liksom hårt, men senare hittade jag ett helt gäng med skotskrutiga tyger på mer modeavdelningen, och fick istället svårt att bestämma mig. Men till slut blev det det här tyget, som var ganska likt det jag hittade från början. Det ska bli en kjol som är lite mer snäv, och därför köpte jag inte så många meter.
Och det sista tyget är det här lite tunnare mysiga tyget. Jag tänkte direkt på en sommarkjol när jag såg det, så det ska det bli! Inuti varje blomma är det ett hål, vilket ser så häftigt ut. Så jag får nog göra en underkjol till den kjolen också! Tyvärr kunde jag inte få till färgen på fotona; tyget är inte lila alls utan bara grått.
Sedan gick vi till en annan butik som specialiserade sig på garn. Men där var priserna otroligt höga! De hade en del möbeltyger också, men det är ju inte riktigt något för mig. Men så gick jag förbi ett bord där det fanns MASSOR av mönster, och bara 20 kr/st! Jag köpte... några. Bara några stycken. Bara nio. Men jag kunde köpt många fler så det var nog ändå ganska duktigt gjort. Mönstren är från Neue Mode och Stil. Det är flest kjol-, klänning- och blusmönster, men även ett på nallebjörnar.
Hur som helst är jag väldigt nöjd med den där utflykten, men jag ska nog inte åka till Kinna något mer. Huvudsaken är att jag har hittat väldigt fina grejer som jag tänker göra väldigt fina plagg av. Det farliga är att det nu börjar klia i fingrarna på mig riktigt ordentligt! Jag vill sy! SY! Men jag måste verkligen ta itu med skolarbetet. Åtminstone lite.
Jag skulle uppdatera ett inlägg på min blogg och råkade istället radera inlägget där jag skrev om den buteljgröna manchesterklänningen. Så nu får jag göra om det istället. Tyvärr minns jag inte riktigt vad jag hade skrivit i det inlägget... Men jag ska göra mitt bästa.
Jag har fortvarande inte kommit längre på den klänningen än senast jag skrev, alltså till att livet är klart och kjoldelen är klar, men att de inte sitter ihop ännu. Och det sista steget tror jag inte att jag kan göra själv, eftersom någon måste stå och mäta i ryggen så att det blir rakt och fint. Men jag ska försöka tvinga pojken att hjälpa mig när han kommer hit i slutet av veckan!
Jag minns inte om jag berättat det här tidigare, men mönstret jag använde för att göra den här klänningen är samma som till sommarkjolen, alltså V2960 från Vogue. Men istället för knäppning fram så blir det dragkedja bak, och kjolen gör jag efter eget mönster den här gången också.
Här är ett foto på livet. Där rynkorna är ska bysten vara, och längst upp till höger i bilden är själva axelbandet. Men jag inser att det är lite svårt att se det helt framför sig, utan en person inuti.
Närbild på själva tyget:
Fickor med råttor i. Att jag inte tar kort på själva kjolen beror främst på att jag inte fick plats att lägga upp den fint i min säng, men även på att det inte hade sagt er läsare så mycket. En kjol är en kjol. En halvcirkelkjol är en halvcirkelkjol. Och när man inte kan ta på den så blir det inga bra foton.
Bilden på mönstret har inte jag ritat utan den kommer från http://voguepatterns.mccall.com/
Jepp, nu har jag återigen köpt lite nya mönster! Jag köpte två mönster och tänkte göra tre klänningar av dem. Tygerna har jag redan. Vi börjar med det första mönstret, Butterick B5607, som är ett mönster som Lökens mor sydde en klänning till Löken av. Det är ett mönster med svårighetsgraden "easy", så det borde gå hyfsat fort att få till! Det finns flera varianter av både klänningar och sjalar i det här mönstret, så jag tycker allt att man får mycket för pengarna också! Det aktuella mönstret är den här axelbandslösa klänningen som bilden visar. Tyget i klänning 1 ska vara vit krossad velour, och jag ska göra klänningen lite längre, åtminstone till nedanför knäna. Om tyget räcker kanske det blir en sjal också (i samma tyg)! Det vore nog ganska mysigt.
Här är mönstret jag tänker använda:
Det här tyget tänker jag använda. Man ser kanske inte så mycket på fotot, för färgerna är lite fel och det är ju alltid svårt att fotografera tyger och få dem att se bra ut.
För klänning nr 2 (senare kallad Emmie Ros-klänningen, tror jag) ska jag använda samma mönster, men jag ska bara använda "överdelen" av det. Tänk såhär; jag kapar helt enkelt av mönstret vid midjan och använder överdelen, "toppen", och gör en annan kjol till. Kjolen blir en vanlig cirkelkjol (kanske rynkad så den blir extra fluffig), och klänningen ska bli knälång. Sedan syr jag helt enkelt ihop överdelen (efter det här mönstret) med min egna kjol. Tyget till den klänningen blir Emmie Ros från Ikea, som jag har visat i ett tidigare inlägg. För tydlighetens skull visar jag det tyget här också:
Så till det andra mönstret jag har köpt. Även det är ett Butterickmönster, nämligen B4377. Svårighetsgraden på det är "average", vilket känns lite läskigt. Men det som verkar svårt här är nog inget annat än korsettsnörningen i ryggen. Med lite tålamod och väldigt mycket "tänk efter före" så borde det nog gå bra. Här ska jag inte modifiera mönstret på något sätt, utan tänkte bara köra rakt på. Eller ja, möjligtvis korta ned kjolen lite, för det är ju ingen idé att klänningen släpar i marken! I det här mönstret ingår även en mantel, men den har jag inga planer att använda för tillfället.
Tyget som ska användas är ett velourtyg, lite gräddvitt eller benvitt i färgen, med subtila mönster på. Jag hoppas att man ser mönstret på det här fotot.
Till helgen ska jag och min mor åka och storshoppa tyger i Kinna. Hon berättade att det tydligen finns någon billig tygaffär där, och det är ju bara för underbart! Så nu ska jag frossa i billiga tyger! Jag hoppas bara att de inte bara har möbeltyger och annat som jag inte riktigt har någon användning för.
Dessutom beställde jag lite vinrött sammetstyg från Jotex för ett tag sedan. Tyget heter "Sammie" och är just vinrött sammet. Jag kan ta kort på det när jag får det, för bilder på nätet gör nästan aldrig tyger rättvisa. Det var lite billigare än normalpris, och jag köpte fem meter. Det ska nog bli någon långärmad lite längre klänning av det tyget.
Sedan köpte jag även lite annat tyg, "Taft", från Jotex. Det kostade bara 10 kr/m! Så jag köpte fem meter mörklila och fem meter grålila. Jag är inte riktigt helt säker på vad taft ens är för tyg, men det skadar ju aldrig att ha ett litet lager av det också! Eller hur?
Förresten så är den svarta fickkjolen klar! Den blev klar i söndags, men jag har ännu inte hunnit fota den. De fotona kommer snart (har jag sagt det förr?).
Men nu ska jag nog plugga vidare. Tentastressen börjar visa sig nu, och lektioner där man tydligt märker att läraren inte riktigt vet vad den snackar om gör det inte lättare direkt. Så nu blir det att läsa om aktiebolag tills läggdags ikväll.
Bilderna på klänningarna (alltså mönstren) har inte jag tagit utan kommer från http://voguepatterns.mccall.com/
Jag kollade ganska nyligen in på min blogg igen och upptäckte att jag inte skrivit här på hur länge som helst. Nästan pinsamt att det tagit så lång tid! Jag får väl skylla på att jag har haft mycket att göra, med omtenteplugg, campingturer, syskonbarnsbesök och otaliga resor till Örebro. Dessutom har den nya kursen tagit all min energi sedan den började. Men när min pojkvän (som ALDRIG läser min blogg) igår sade till mig att han varit inne och kollat på den men att jag inte skrivit något - då hade det gått för långt.
Så nu kommer äntligen inlägget som skulle komma redan i juli! I det nästsista inlägget, "Sexigt nattlinne, del 3", nämnde jag att ett framtida inlägg skulle handla om inköpen från Ullared och behandla både sömnad och bakning. Vi börjar med bakningen.
Jag hittade den här formen på Ullared, en chokladpralinform. Jag tänkte direkt på pojkvännen och att jag skulle överraska honom med lite praliner nästa gång jag skulle till Örebro!
Så jag gick iväg och köpte lite choklad; vit och mörk choklad samt mjölkchoklad. Hela spektrat! Sedan köpte jag även lite naturgodis. Det var lite jordgubbsfrasbollar, och nötter samt ananas i yoghurt. Och så var jag ju så klart tvungen att köpa nougat! Istället för att köpa ett stort paket nougat så köpte jag två lite mindre bitar istället, för jag tyckte att det inte är mycket som går åt till pralintillverkningen. Och jag hade rätt; det blev massvis kvar (vilket i och för sig inte var särskilt negativt för mig!) och ändå försökte jag mig på experimentet att göra själva pralinerna av nougat och inte choklad, istället för att bara ha nougaten som fyllning. Det fungerade inte. Nougaten är alldeles för mjuk och stelnade aldrig ordentligt, utan var bara väldigt kladdig.
Jag köpte även röd karamellfärg att blanda i den vita chokladen för att få rosa hjärtan. Det fungerade inte riktigt som jag hade tänkt mig det heller. Nu är jag en humanist ut i fingerspetsarna, så jag ska inte låtsas som att jag vet vad som hände i mitt vattenbad, men när jag tillsatte karamellfärg i den smälta vita chokladen blev den visserligen rosa, men den blev även hård och... ja, skar sig, kan man nog säga. Min teori är att det inte är bra att lägga i vatten i choklad som man smälter i vattenbad (det står ju alltid i kokböcker att man ska akta sig noga för att få in vatten i själva chokladen, men det står aldrig varför man ska undvika det), för att den då liksom skär sig som den gjorde för mig. Och varför? Jo, för karamellfärg är vattenbaserat. Nu kan någon kemist säga hur det egentligen ligger till, för det vore kul att veta!
Det som blev konsekvensen av att den rosa chokladen skar sig var att den - trots att den var varm och smält - fick konsistensen av modellera. Så den funkade att använda till praliner ändå, bara att man fick använda händerna och trycka ned chokladen i formarna. Det gjorde att de pralinerna inte fick samma släta yta som de andra fick, men det är ju mest skönhetsfel. Jag var tvungen - för säkerhets skull så klart - att provsmaka några av de rosa för att se om de ändå smakade gott. Och de smakade som de skulle, fast man kände att konsistensen var lite udda även när man tuggade på dem. Att försöka mixtra med färger i sina praliner är alltså inget som jag rekommenderar, men annars är det väldigt enkelt att göra praliner. Om man bara håller sig till reglerna!
Själva tillvägagångssättet var såhär: värma upp choklad i vattenbad och sedan kleta in "väggarna" i varje hjärta med chokladen. När den stelnat lite grand är det i med nötter och sedan fylla resten av hjärtat med choklad. Det som tar mest tid är att vänta på att chokladen ska smälta, och sen på att den ska svalna. På själva formen stod det att man skulle stoppa in formen i frysen när den fyllts med choklad, men jag tänkte på iskristaller och annat otrevligt så jag stoppade in chokladen i kylen istället, och det funkade jättebra. Sedan när måste choklad frysas egentligen?
Och så här fina blev de till slut! Jag gjorde många fler än de som är uppradade på kökshandduken, men de som finns här är de som slutligen fick åka ned i en liten låda och följa med till pojkvännen. Jag lekte lite med att blanda olika färger på chokladen, och det var väldigt skojigt! Det blev nog inte två likadana praliner, så varje tugga blev en liten överraskning.
Först hade jag ingen aning om hur jag skulle packa ned dem för att få iväg dem till Örebro, men sen kom jag på att jag kunde ta en gammal jordgubbsask (det var ju mitt i sommaren som jag gjorde det här) och klä in den i lite presentpapper. Så det gjorde jag! Det var det allra svåraste i det här projektet - och jag var dum nog att inte ens ta något foto på det! Jag svor ganska länge över att presentpappret inte ville göra som jag ville och vika in sig på rätt sätt. Men till slut fick jag till något hyfsat representabelt att lägga pralinerna i. Ärligt talat tror jag inte ens att pojkvännen brydde sig om asken så mycket när han fick syn på alla små hjärtan i olika färger inuti den. Så det blev väl lyckat det också.
Ja, det var väl allt om bakningen! Och nu får vi se om jag har några stackars trogna läsare kvar som kommer att se det här inlägget. Hädanefter ska jag verkligen försöka att skriva liiite oftare än jag gjort på sistone. Jag lovar (att försöka alltså!).
