Vadå jämställt?

Så här mellan sömnadsprojekten tycker jag att det passar att ta upp en sak som jag funderat på väldigt länge, men inte tagit mig tid att skriva.


När jag var i Örebro senast (för några veckor sedan nu) så såg jag och pojken min ett program en av kvällarna. "Outsiders" hette det, och handlade om äldre vita kvinnor från Europa som åker till något västafrikanskt land och köper sig unga killar där som de skuttar omkring med på stranden. Det var ett väldigt vinklat program som följde tre systrar på 60+ från Sverige som hade "hittat kärleken" i Gambia. 


Det jag reagerade på var dels att det uttalades i programmet att det var så himla konstigt att äldre och yngre skulle umgås. Det var det jag blev förbannad på först. Hur kan vårt samhälle ha fått en sån här allergi mot åldersskillnader? Om någon äldre börjar ens snacka med någon som är mer än fem år yngre så är den äldre direkt pedofil, även om bägge är över trettio år gamla! För ordet "pedofil" används inte ens längre så som det faktiskt ska användas, alltså när det gäller någon som tänder på barn som inte kommit in i puberteten ännu, utan det används när ålderskillnaden är "för stor", oavsett var i livet de två befinner sig. 


Åldersskillnad är verkligen det sista sexuella tabut. Homosexuell får man vara, bisexuell också, och självklart är det även helt accepterat med olika typer av trans-läggningar (vilket jag så klart håller med om att det ska vara). Men att gilla folk som är tjugo år äldre eller yngre? Det är så klart sjukt. Den yngre (eller kvinnan) måste ha blivit lurad och utnyttjad och vet inte vad hon gör, medan den äldre (eller mannen) bara vill ha "en trång fitta" och bryr sig inte om den unga tjejen förutom för det. Sådan är inställningen i samhället. Underbart, inte sant? Det är idag svårare att "komma ut" som "gubbälskare" än som homosexuell. Det slår jag vad om att det är. 


Det andra jag reagerade på var att kvinnorna som åkte från Sverige hade blivit kära i de killar de hade köpt. De betalade hus och allt möjligt, inte bara för killarna utan även för deras familjer. Den åsikt som de som gjorde programmet hade var "stackars gamla tanter, de tror att de har hittat kärleken men blir bara utnyttjade för sina pengar". Varför var det de som var offren? Om västerländska män åker till Thailand och köper tjejer där, då är det tjejerna som blir utnyttjade av männen. Hur kan det då bli så att det ibland är köparen som är den utnyttjade, och ibland anses säljaren vara den som blir utnyttjad?


Jo, det var alldeles för tydligt att kvinnorna från Sverige ansågs vara de utnyttjade för att de var just kvinnor. Tydligen är kvinnorna alltid offren, oavsett om de köper eller säljer sex. Tjejer som säljer blir utnyttjade för sina kroppar av äckliga gubbar som bara vill knulla, medan kvinnor som köper blir utnyttjade för sina pengar för att de är så dumma och tror att de har hittat kärleken. 


Killarna i Gambia var de som utnyttjade, för de fick pengar både för sig själva och sina familjer, och var aldrig kära i köparna. Men vem säger att kvinnor som säljer sig inte kan känna likadant? Eller vad är det som säger att killarna i Gambia inte blev utnyttjade för sina kroppar av kvinnor som bara ville knulla? 


Jo, föreställningen är förstås att kvinnor så klart inte vill knulla (inte ens idag, på 2000-talet, har den inställningen ändrats avseevärt), för kvinnor har ingen sexualitet och således ingen sexualitet att bejaka. Män däremot kan utnyttja för att få sex, eftersom de tydligen är de enda som har en sexualitet. Kvinnor är bara naiva och vill ha känslomässig kärlek, inget annat. De är alltid svaga och alltid offer.


Vem är det som säger att vi rör oss mot ett mer jämställt samhälle egentligen? 

En dag på stan i sömnadens tecken

Idag var en otroligt trevlig dag, och även den i sömnadens tecken fast inget blivit sytt. Jag träffade en kompis som jag läste spanska med på universitetet, precis efter att jag slutat gymnasiet. Vi har inte haft så mycket kontakt på ganska länge, men lyckades stöta ihop på msn för några dagar sedan. Det visade sig att hon också är intresserad av att sy! Så vi gick till lite tygaffärer och tittade runt, och även till min älskade symaskinsaffär (där jag köpte min älskade Husqvarna 2000). Och nu är det kanske på tiden att jag visar min älskling, som jag sytt allting på. Här är den!

Tillverkad i Sverige, så klart! Året var 1971 eller 1972 när den här maskinen tillverkades.

Och det här är pedalen... till och med den är snygg! 

Hon köpte ett mönster, markerat "Very easy" (kanske en bättre början än mitt "Easy") från Butterick. Det är i deras retro-serie, B4790 heter mönstret. Det ser ju inte så fel ut! Tyvärr fanns inte min storlek med i det mönstret, så jag får väl krångla lite om jag vill låna det. En förklaring till storlekarna kanske är på sin plats. De flesta mönster brukar ha flera storlekar per mönster, men när det kommer till i alla fall Vogue och Butterick så finns det bara vissa storlekar i varje paket. Ett paket kan alltså innehålla storlekarna 8-12, och nästa paket 14-18. Helt idiotiskt att de delar upp det så, men det är ju sådant man får acceptera. 

Jag blev otroligt sugen på att köpa ett mönster själv, men avstod till slut. Alla Vintage Vogue kostar 160 kronor styck, och det är en del pengar trots allt. Men jag tänkte att det mönstret skulle passa till en julklänning jag vill sy. Jag hittade ett rött plyschtyg i stuvar, och har funderat på design av en klänning av det tyget. Och det här mönstret har ärmar, vilket jag tycker passar till en vinterklänning. Och då kan man göra ärmarna i önskad längd. Det ska vara krångligt att göra ärmar, så det är nog bra att ha ett mönster till det. Mönstret heter V2903, och jag har funderat på det tidigare. Men inte blivit så sugen på att köpa det som idag. Det som är häftigt med det är att livet och kjolen är samma delar liksom, att det inte är en separat kjoldel och en separat livdel. Den största nackdelen med mönstret är att det är "Average". Är jag så bra på att sy? Det känns inte så. Jag kanske ska ägna mig åt de andra projekten jag tänkt på först, och öva lite så att jag blir skickligare.

Bilderna från mönstren har jag hämtat från http://butterick.mccall.com/ och http://voguepatterns.mccall.com/ medan korten på symaskinen är egentagna.

Projekt sommarklänning: slutfört

Så är det! Sommarklänningen är färdigsydd!


Jag kan börja med hur det var precis innan den blev klar. Ni kanske minns hur kanterna såg ut förut, fransiga och fula. Nå, såhär ser det ut nu, med snedslå (som fungerade perfekt!).


Före och efter:

Visst blev det fint? Jag tycker faktiskt att det blev väldigt fint med de vita kanterna. Det ser lite mer elegant ut på något sätt. 

 Kanterna var det sista jag jobbade med innan jag lade mig igår kväll, så det här är vad jag började med i morse. Som ni vet så ska klänningen knäppas med tryckknappar, och därför måste den gå omlott där framme, så att det finns plats för knapparna. Jag nålade på den sida som ska vara "underst", och markerade var någonstans kanten på den övre biten ska ligga. Förstår ni hur jag menar? Alltså, jag markerade med nålarna så att jag inte skulle klanta mig senare genom att låta knapparna hamna lite fel, så att det skulle bli helt snett och skevt.

När det var klart så började påsömnaden av knapparna. Tack vare lite förmiddagsprogram på sexan och ettan så blev jag inte helt uttråkad under processen. Finns det något jag ogillar så är det att sy för hand! Men det blev bra till slut, och när jag förstärkt knapparna en sista gång så sydde jag ihop kjolen där framme. Sedan var det dags att sy på filtknapparna. Jag bad min mor att köpa ett paket till med filtknappar, för jag vill nog ha dem hela vägen ned till nederkanten av kjolen. Men det är ändå bara lite extra dekoration, för nu är kjolen ändå helt klar! Kjolen är fållad och allt också!

Närbilder på filt- och tryckknapparna.

Jag lyckades få tag på en fotograf (min mor) och hon tog de här fotona. På det ena ville jag visa hur stor och fluffig kjolen är. Jag kanske borde ta ett kort med en riktig fluffig underkjol också... Att jag inte tänkte på det! Nåja, det här får duga så länge.

Plantering istället för sömnad

Jag hann inte klart med klänningen i fredags. Jag fick dock en hel del gjort. Och ryggen blev riktigt bra faktiskt! När jag fått klar ryggen, och alltså livdelen, kunde jag räkna ut var på livet som kjolen skulle sys på, och alltså kunde jag mäta omkretsen där så jag visste hur stor del av kjolarna jag skulle klippa ut. Jag klippte förresten underkjolen sådär fem centimeter kortare än huvudkjolen, så att jag absolut inte skulle riskera att den skulle sticka ut någonstans (som hänt tidigare när jag sytt cirkelkjolar). Såhär alltså, fast hela vägen runt, så klart.

Sen klippte jag alltså ut cirkeln för midjan i mitten, samt gjorde ett snitt rakt igenom kjolen. Jag sydde på den på livet, ändrade i dartar och hann precis fålla klart underkjolen innan pojkvännen ringde på dörren. Nu är det inte så mycket kvar, men jag har upptäckt - fast förhoppnings redan löst - ett nytt problem. Sömmarna runt armarna och runt urringningen måste snyggas till, och det är där facingdelarna skulle kommit in i bilden. Men jag struntade ju i dem, eftersom jag tänkte att de var till för att förstärka sömmarna vid ärmarna och urringningen. Men de är visst till för att inte det som man syr in ska sticka ut igen, och därför går det inte att bara vika in tyget och sy. Jag kan visa hur jag menar förresten, för jag är medveten om att jag inte är så bra att beskriva de här sakerna i ord.


Såhär ser alltså änden på tyget ut, vid ärmarna och i urringningen. Så vill man så klart inte ha det, och den första instinkten är ju att vika in tyget och sy en raksöm. 

Såhär tänker man sig alltså att det kan se ut när det är invikt och klart. 

Men problemet är att det är ett område där det är böjt, och att tygflärpen på insidan är för kort, så den kommer att sticka ut igen, som här. Alltså går det inte att helt enkelt vika in och sy. Hade jag haft de där facingarna med så hade det funnits mer tyg på baksidan, och då hade det suttit på plats. Klantigt, jag vet. Nu har jag lärt mig att man inte ska improvisera på DET sättet i alla fall.

Så jag har fått hitta en annan lösning istället. Jag köpte bomullsband idag, och hoppas att jag kan göra ändar av det, om man säger så. Alltså att sy på det längst med de här fula kanterna. Det får bli en vit kant, och det kan nog bli ganska snyggt faktiskt. Man kanske skulle matcha med en vit kant på nederdelen av kjolen också? Jag har fållandet av ytterkjolen kvar, så det kanske kan bli något. Jag får se.


Och så här ser klänningen ut i sin helhet, än så länge.


Just nu ser den alltså ut som någon morgonrock (vilket är en förbättring från när den såg ut som en ful väst!).

Efter att ha nålat ihop den lite så ser den ut såhär. Det är ungefär så den ska se ut när den är klar. Den är ju i alla fall stängd här.

Den fållade underkjolen, och den inte lika fållade huvudkjolen.

Nu är det alltså inte mycket kvar, som ni ser. Lite band i ärmarna och urringningen, lite fållande, lite knappar. Slutspurten!


Och nu till lite annat, för fast jag inte orkat sy idag, så har jag orkat med lite annat. Och det är att plantera om min lilla avokadokärna från miniväxthuset till en egen kruka. Jag planterade lite kiwi, apelsiner och en avokado i slutet av februari någon gång. Apelsinerna har fått egna små krukor för längesen, men kiwina ser lite små och rangliga ut ännu, så de får vänta ett tag. Men avokadon kände jag var redo idag, så jag tog upp den ur jorden. Vilken överraskning jag fick då! En helt gigantisk rot. Jag hade bara väntat mig några centimeter, som apelsinernas rötter. Det var svårt att få in den i krukan till och med, för krukan var inte lika bred som roten hade blivit, och den var hård och skör; den bröts lätt av kände jag. Men nu är den omplanterad och ser jättesöt ut i sin stora kruka. Tänk att ha ett avokadoträd! Vad jag längtar efter det!

Roten ser verkligen rejäl ut alltså. Det syntes inte alls uppifrån när avokadon satt i jorden. Det gick inte ens att ana att den kunde vara så grov! Häftigt.

Nä, nu ska jag allt försöka få tummen ur och jobba på klänningen. Är det inte på tiden att få den klar va? Dessutom har jag en födelsedagspresent som jag måste börja på snart, så det vore skönt att få klänningen klar och slippa tänka på den mer. 

Lite problem

Idag har jag fram till ungefär klockan 19 på mig att sy, för sedan kommer pojken hit. Jag tänkte om inte göra klart klänningen, så åtminstone komma en väldigt bra bit på väg. Det jag hunnit göra är att sy ihop de över- och nederdelen till livets framsida, och försökt prova livet för att se hur det passar och var det måste ändras. Ryggen är ju för låg, så jag provade att korta ned axelbanden. Det gjorde bara att hålen för armarna blev mindre och mindre, så det var inte särskilt lyckat. Jag kom på att istället för att krångla med det utan att överhuvudtaget kunna lyckas, så borde jag klippa ut nya ryggbitar. Det gjorde jag också, och anpassade höjden. Jag gjorde dem även lite bredare, så att jag kan få plats att ha såna där "dartar" (VAD heter det på svenska? Frustrerande att inte kunna använda svenskan!) där bak. Jag hoppas att det blir bättre nu. 

Det känns som en perfekt dag att få sådana problem på. Jag är för glad för att bli irriterad. Hade det varit en vanlig dag hade jag bara tröttnat och kastat klänningen i ett hörn och läst en bok istället. Men nu satte jag mig direkt ned på köksgolvet och klippte tyg! Det känns ganska häftigt att anpassa mönstret också; jag känner mig riktigt proffsig! 

Ja, det blir ett kort inlägg för jag måste sätta igång och sy igen. Hoppas det blir bra! Och nu när jag ska sy ihop det vita och gröna tyget för ryggdelarna så kan jag ju testa den där sicksack-overlocken som jag såg på videon också. Spännande!

Handlande istället för skapande

Så, det var alltså gårdagen. Idag har det blivit lite mindre gjort. Efter att ha sovit knappa tre timmar och haft skola i fyra (utan rast, så jag kunde inte äta min medtagna lunch ens!) så har jag varit allmänt energilös. En sådan där dag då det känns som att allt kan gå helt fel, om man inte är försiktig. Det var inget som faktiskt gick fel (och skolan var otroligt rolig också; rättegångsspel!), men det kändes som att om jag sätter mig ned och försöker sy så blir det säkert tankefel på tankefel och sen skulle inte klänningen gå att rädda. Så jag satte mig mest och stirrade på livet, flyttade några nålar och tyckte att det får räcka.


Nu på kvällen åkte jag istället iväg till Stoff och stil här i Göteborg, för att köpa tryckknappar och muntra upp mig med någon styvbit. Jag hittade tryckknapparna, för 30 kronor. Senare gick jag och min mor till Coop och köpte lite mjölk (så att jag överlever helgen när de ska resa bort), och då hittade jag så klart tryckknappar i deras 10-kronorshylla! Och fler i förpackningen också! Vi skyndade oss tillbaka till Stoff och stil och lämnade tillbaka de jag hade köpt. Och då var klockan fem minuter i stängningsdags, när vi hittade de nya knapparna. Snacka om tur! 


En lite mer oväntad sak som jag hittade var några härliga filtknappar, gröna. Dem ska jag ha på utsidan! Underbar färg! 

Jag hittade tyvärr ingen styvbit, men däremot gjorde jag ett impulsköp i mönster. 60 kronor kostade det, så det kändes otroligt billigt i jämförelse med Vouge-mönstret (sommarklänningen alltså) för 160 kronor. Kan det bli nästa projekt? De hade provdockor stående med klänningar sydda utifrån tre av deras mönster; alla studentklänningar. Jag fastnade lite för den här, men tänkte som så att förlänga livdelen och göra så att den blir som en kjol, och alltså inte ha en separat kjoldel. Hm, får se om jag förklarar det här rätt... Att klänningen alltså kommer att bestå av längderna som går hela vägen från överkanten till knäna. Så får man göra dem bredare för kjolen, helt enkelt. Jag kanske borde lära mig att följa mönster innan jag improviserar sönder dem? Nåja, det kanske jag lär mig när jag misslyckas totalt en dag. Med sommarklänningen har det ju gått hyfsat hittills, trots mina improvisationer!

Resultatet jag tänkt mig är väl ungefär som den här klänningen. Bilden är från någon internetbutik som Bonprix eller La Redoute, bara att jag inte vet vilken det var. Jag brukar spara bilder på kläder som jag tycker om, så att jag kan få inspiration när jag ska sy något. 

Jag måste förresten även visa mönstret jag köpte på Erikshjälpen i lördags. Jag har länge funderat på att göra en byxkjol från ett underbart turkost lintyg jag har. Och när jag säger turkost så menar jag LYSANDE turkost! Fantastisk färg; en stuvbit från Stoff och stil. Mitt problem har då varit att jag inte har den blekaste aning om hur man syr byxor, men jag hittade ett mönster på Erikshjälpen, för bara 10 kronor. Jag har inte ens kollat om det är helt eller så än, för jag har koncentrerat mig så på klänningen. Men det jag tänkte göra är att utgå från mönstret när jag gör det som ska sitta åt om kroppen, och sen ta ut svängarna för själva bendelarna, och då få en byxkjol. Har förresten glömt att säga att den ska vara knälång; kortbyxor i kjolmodell!

Erikshjälpen är en guldgruva! 


Så, det är allt som hänt idag. Inte mycket, men ändå något. Klänningen går bra och jag känner mig väl förberedd för två framtida projekt. Härligt! 

Liv och kjol tar form

En liten uppdatering om vad som hände igår kväll. Jag hade som sagt tråcklat ihop alla delar i livet, och sedan fick jag vänta på att kunna göra något mer. Jag behövde mammas hjälp för att prova livet och se vad som måste ändras. Det första jag kom fram till var att jag var tvungen att strunta i det där "dart"-grejerna, för då skulle klänningen bli för liten. Sedan måste jag förkorta ärmarna på baksidan också, för ryggen har en så låg urringning att hela bh-bandet syns. Inte så snyggt. 


Så här såg det ut när jag tråcklat ihop vissa delar. De som syns mest här är överdelen på framsidan (där man skulle rynka för brösten), tillsammans med nederdelen av framsidan, där darten finns som jag fick ta bort.

Samma delar, fast från utsidan. Det ser inte så pjåkigt ut ändå! Senare under processen såg det faktiskt värre ut; som en väldigt misslyckad väst. 

Och det är såhär man INTE ska sicksacka för att få en overlocksöm. Som ni ser så har jag sicksackat nära kanten, men inte över. Så allt som finns på utsidan av sömmen kan frasas upp. Jag får la göra om saker och ting senare, när jag orkar. 

Och här är baksidan. Mittensömmen är där de två ryggdelarna möts, och de två sömmarna på sidorna är två dartdelar som fick ryka. Man ser egentligen redan här att öppningen i ryggen är alldeles för stor, men det var inget jag reflekterade över medan jag höll på att klippa och ha mig. Men nu vet jag, och kan anpassa mönstret till nästa klänning jag ska göra efter det mönstret!

När jag väl kände mig nöjd med de här delarna så blev det dags för kjolen. Jag gjorde det enkelt för mig och gjorde en helt vanlig cirkelkjol. Jag bredde ut allt på köksgolvet för att veta vad jag har att jobba med, och sen strök jag tyget, för det var otroligt skrynkligt, speciellt i kanterna (där det varit vikt och sytt tidigare), och för att inte få en kjol som knappt täcker rumpan var jag tvungen att utnyttja varje millimeter av tyget. Sedan vek jag ihop tyget i en fjärdedel och mätte upp en fjärdedels cirkel. Jag använde sedan den cirkeln som mall för det vita Ikea-tyget, eftersom jag vill ha dubbelt där också. Jag tänkte dock att underkjolen kan vara några centimeter kortare än själva huvudkjolen, så det var inte lika viktigt att utnyttja tyget fullt ut där. Det var ganska skönt. Jag klippte för övrigt aldrig ut midjedelen, eftersom jag inte riktigt vet hur långt ned på min kropp livet kommer att sträcka sig. Man är ju olika bred på olika ställen, och då vill jag veta vad jag ska räkna med först. Så det blir när jag fått ordning på livet och sytt ihop det istället.

Mitt syskrin och en kattvattenskål figurerar även på bild. Väldigt konstnärligt alltså. 


Men ja, det var alltså gårdagen. Dagen kommer nog i ett nytt inlägg, så att ni läsare får lite lättare att orientera er.

Ledig dag

Idag ska arbetet (alltså grupparbetet jag sysslat med i skolan) in, men vi blev klara med allt igår så vi behövde inte träffas med gruppen idag. Det betyder alltså en hel ledig dag utan någonting som måste göras. Vi kan inte börja skriva vårt svaromål förrän vi blivit stämda, och det blir vi först nästa vecka, så inte ens det har man att tänka på.


Tyvärr började jag inte dagen så tidigt som jag tänkt mig. Jag gick upp så sent som halv nio, och det är mycket senare än vad som är brukligt för mig. Men jag vandrade iväg med kameran till en blomma jag såg igår eftermiddag på väg hem från skolan, och som jag då bara kunde fotografera med mobilen. Gud så fin den är! Tyvärr hade inte solen kommit upp där än, så blomman låg i skugga och fotona blev inte de bästa. Men jag gick dit lite senare igen, och då blev det bättre foton. Så här ser den ut:

Jättefin blomma, men jag hade ingen aning om vad det var för någon. På min andra promenad släpade jag med mig min far för att visa den, för han vet en del om blommor. Tyvärr visste han inget om just den här. Men han kom på att vår granne vet mycket om trädgårdar och blommor (hur kunde jag glömma det?) så vi gick till henne och frågade. Hon visste direkt att det var en spansk klockhyacint, så då fick jag svaret på det! Hon visade mig även runt i sin trädgård - som är helt fantastisk, till skillnad från vår trädgård. Jag tror att det var värmen som gjorde att jag fick hjärnsläpp och inte tänkte på att jag kunde fotografera där. Det hade blivit en hel del fina foton, tror jag. Men det är ju för sent nu - man kan ju inte springa till grannen hela tiden. Jag får vara nöjd över att veta vad det här är för fantastisk blomma, så att jag kan köpa den! Och då planterar jag den i pojkvännens trädgård, och inte hemma hos mig. Här skulle den bara försvinna bland allt bråte och sen sakta men säkert dö.


Mellan promenaderna så har jag ägnat mig åt att sy. Och eftersom sömnad är hela syftet med den här bloggen kanske jag ska ägna några rader åt det också. 


Igår kväll sicksackade jag ihop in- och utsida på alla delar, alltså vit del + grön del. Idag har jag börjat ägna mig åt att pyssla ihop det så att livet ska bli någon form av enhet. På den ena delen fattade jag vad "gather" betydde; alltså att man skulle sy en sträcka med långa stygn, så att man kunde dra i stygnen och rynka tyget, och på så sätt få plats för brösten. Inga problem. Men delen under stod det "stitch dart" på ett ställe, och jag förstod ingenting. Varken av orden eller den minimala bild som fanns i instruktionen. Men jag googlade på just "stitch dart" och fick fram en video på Youtube som var väldigt pedagogisk! Och nu vet jag vad det är! Perfekt! Jag kan tyvärr inte beskriva vad det är man gör, för jag är lika okunnig om svenska sömnadstermer som om engelska. Men jag länkar Youtube-länken för den intresserade. Det fanns även lite andra intressanta beskrivningar om hur man gör lite andra grejer, från samma människor. Jag ska nog sätta mig ned och kolla igenom de där videorna och se om jag hittar något jag kan använda senare. 


En video visade hur man gör en overlock-söm med sicksack, och det är ju en sådan sak jag alltid funderat över. Jag trodde att man gjorde som jag gjort på de delar jag sicksackade igår; alltså sy med sicksack så nära kanten som möjligt. Men det man ska göra är att låta sicksacken gå ÖVER kanten, och sy utanför tyget på den ena sidan. Då funkar det som en riktig overlock. Hallå! Så enkelt, men ändå så svårt att komma på. Jag trodde att man inte kunde sy på det sättet, att man alltid ska sy på tyget när man syr. Se vad lite okunnighet kan ställa till med. Sådant här får mig bara att känna att jag nog faktiskt behöver gå en sömnadskurs, innan jag gör något riktigt klantigt. Jag har faktiskt hittat en sådan kurs, här i Göteborg, men den kostar 2000 kronor. Jag vet inte om det är dyrt eller inte för en sömnadskurs. Men hur som helst vill jag i så fall få med mig min syjuntekompis, om jag ska gå den kursen. 


Så, åter till klänningen. Jag har alltså lyckats lösa problemen på de individuella bitarna, men nu ska jag även sy ihop dem. Jag har tråcklat allt än så länge, så att det går lätt att sprätta upp om det blir problem (vilket det med all säkerhet kommer att bli). Så jag ska väl få ihop alla till en enhet, prova och testa och se om något måste ändras, förminskas eller förstoras. Och när det är klart så sy ihop dem på riktigt! Jag börjar nästan tycka att markeringen "Easy" på mönstret stämmer. Det låter ju inte alls som att det är mycket kvar, eller hur?


Vad inspirerad jag blev av att skriva om det här. Nu ska det sys! 


Dart-videon: http://www.youtube.com/watch?v=E8TseXUFMLY&feature=plcp
Sicksack/overlock-videon: http://www.youtube.com/watch?v=_JC38RxMdb0&feature=plcp

Efter en veckas paus

Sådär. Då var man tillbaks i Göteborg efter en vecka i Örebro. Det blev inte så mycket diktande som jag hade förväntat mig tyvärr. Efter hela resan blev det bara en dikt. Lite tråkigt. Men man ska ju ha något att skriva om också, och inte bara skriva för skrivandets skull.


Det blev dock en hel del gjort i Örebro. Inte så jättemycket i pysselväg, men dock en del praktiska saker. För det första så blev det årets första grillning! Och sen grillade vi två gånger till (eller kanske tre gånger till?). Hur gott som helst! Så här såg det ut en av gångerna:

Gott, eller vadå? Tyvärr så slutade just de här köttbitarna som kolbitar... Men de smakade ändå ganska gott!


När pojkvännen var på jobbet passade jag på att plugga en hel del (ja, jag lyckades faktiskt!) och ägna mig åt min klänning när jag inte orkade använda huvudet mer. När man började blanda ihop olika sorters uppsåt och oaktsamhetsgrader och farerekvisit så gick det inte riktigt att plugga längre, och då kunde man ju lika gärna göra något helt annat och vila skallen. Så jag klippte ut alla bitar i det vita tyget, det som ska vara på insidan så att klänningen inte blir helt genomskinlig. Till slut såg det ut såhär, med alla bitar utklippta! Gud så stolt jag blev, även om det inte var världens bedrift.

Sedan måste jag bara visa pojkvännens fantastiska syskrin. Jag minns inte hela historien bakom det, men jag tror att det var något gammalt arv eller någonting sådant, från någon gammal moster eller liknande. Egentligen ska det nog vara en skomakarlåda eller något, men det används som syskrin. Jag är lite (läs "mycket") avundsjuk på det, för det är ju så himla vackert! På insidan av locket står det "För nytta och nöje", och bara det är ju för gulligt. Hur många moderna skrin har såna meddelanden? 

Mitt eget syskrin är av mer klassisk syskrinsmodell och köpt på Stoff och stil här i Göteborg. Men det är också av trä, och därför ganska charmigt och fint. Och gott om plats att lägga massa saker i! Så jag ska la inte klaga allt för mycket. Det är nog mer praktiskt än pojkvännens skrin, och det får jag vara glad över. Här är det, om någon är intresserad.

Så, nu ska jag försöka överleva den här värmen. Jag funderar lite på att sicksacka kanterna på varje bit nu, men vet inte om jag orkar. Det kändes olidligt att gå upp från bussen i 23 grader och sol. Herregud. Om jag överlever den här eftermiddagen kanske jag orkar sy när det är lite svalare sedan. Vi får se hur det blir med det. 

Syjunta nummer tre

Så, hemkommen efter en dag med intensivt pyssel. Det började med att ge Lökens mamma mönstret och försöka förstå hennes förklaringar om vad som menades med allt. Hon verkade ha stenkoll, men jag fattade ändå inte riktigt allt. Orden "facing" och "interfacing" ställde till det så jäkla mycket.


Men jag hade ju mönsterdelarna utklippta och började dela på påslakanet som skulle vara tyget till klänningen. Så här ser det ut: 

Somrigt värre, eller vadå? Det passar ju perfekt till en sommarklänning. Eftersom det dock är så tunnt och antagligen lite genomskinligt så köpte jag även ett enkelt vitt bomullstyg på Ikea. Jag ska alltså göra det i två lager så att säga. 


Efter att ha särat på påslakanet så blev det kris med Lökens kjol. Hon tänkte göra en cirkelkjol men gjorde den helt skev när hon ritade ut den. Så jag fick rädda henne från att klippa ut den och hjälpa henne att göra en halvcirkelkjol. Finns det något jag lärt mig efter att ha gjort två cirkelkjolar så är det just att göra cirkelkjolar! Fast för att sätta i dragkedjan behöver jag fortvarande pojkvännens hjälp, och det är ju mindre bra. Fast vi mätte ut midjan på henne, och var då tvungna att få reda på radien i den cirkel som utgjorde hennes midja, för att veta hur mycket vi skulle klippa ut för att kjolen skulle passa henne. Då blev det tvärstopp. Hur var det man räknade ut det? Vi ringde pappor och pojkvänner och kollade i böcker innan vi till slut lyckades komma fram till vad som var rätt. Och det här känns ändå som sådana saker man faktiskt borde kunna komma ihåg från gymnasiet, inte sant? Då kände vi oss ganska patetiska och überhumanistiska, kan jag ju säga.


Tillbaka till hennes klänning då. Hon hade inget mönster till sin så vi krånglade och trixade och försökte få till ett liv till den där halvcirkelkjolen. Först försökte vi utgå från en befintlig klänning, men kom till slut fram till att den klänningen var gjord i ett stretchigt tyg, och att påslakanet inte alls var stretchigt någonstans, och kom då på att det kanske inte går sådär jättebra att bara överföra den klara klänningen till den som skulle göras. Jag tror ändå att vi till slut lyckades få till något, men vi tog en massa omvägar och allt möjligt innan vi kom dit. Först fixade vi kjolen som sagt, för det var enklast. Sedan fick vi nog till en bra ryggdel, och sedan tänkte vi och tänkte vi igen. Vi kunde verkligen inte komma på hur vi skulle göra för att få en klänning som passade hennes bröst. Så brösten var vårt stora problem.


Nu vill jag bara se hur klänningen blir när den är klar. Hoppas hon hinner sy den tills nästa gång vi träffas!


När vi väl löst de akuta problemen med hennes klänning så försökte jag återigen komma på vad "facing" och "interfacing" kunde vara. I säkert mer än en halvtimma satt jag bara och glodde på mönstret och beskrivningen och försökte få det att tala till mitt inre och förklara vad det ville att jag skulle göra. Till slut fick jag några snilleblixtar, som så klart visade sig vara ganska felaktiga varenda en. Så jag bestämde mig för att bara klippa ut bitarna och sen hoppas på det bästa. Så det är ungefär så långt jag kom igår; jag klippte ut alla bitarna ur det gröna tyget. Nästa steg är att göra samma sak i det vita tyget. Sen får vi se hur det faktiskt går att sy. Jag känner mig ändå väldigt nöjd med dagen igår, även om jag har lite lust att skriva till Vogue och undra vad de menar med att märka mitt mönster "Easy".


Så här såg det ut när vi var mitt uppe i skapandet:

Snart pysseldags, sen pysselpaus

Imorgon är det äntligen syjunta! Bilen är packad med syskrinet, tyg och mönstret. Det blev ju självklart inte så att jag hann kalkera alla delar av mönstret, men jag upptäckte i beskrivningen (utifrån att kolla på bilderna, inte läsa själva instruktionerna) att det är livet som ska sys först, och inte kjolen. Alltså kan jag ju börja med livet och strunta i de där otympliga kjoldelarna än så länge. Jag har dessutom märkt att det är helt omöjligt att tejpa bakplåtspapper; det är för fett. Det kanske får bli att jag får köpa riktigt (och antagligen svindyrt) mönsterpapper i alla fall, om jag vill kunna få stabila bitar av kjolarna. Nåja, den dagen den sorgen.

Det kommer nog annars inte att bli så himla mycket tid för pyssel de närmaste dagarna, förutom syjuntan. På söndag bär det av till Örebro och där ska jag ägna mig åt att plugga järnet resten av veckan. Vi har precis börjat med ett grupparbete i skolan, och då får man ju ligga i och göra sin del ordentligt. Dra sina strån till stacken, så att säga.

Men inte tänker jag sluta vara kreativ för det! Efter en riktigt kass diktmånad med bara fem dikter skrivna i april så har jag kommit ikapp nu i maj och fått inspiration för fler skrivande. Jag är redan uppe i elva stycken, och inte alla är dåliga heller. Det blir lättare att skriva när man har en del i skallen, än att sätta sig ned och sy och försöka skjuta undan tankarna. Det kanske är därför jag inte haft så mycket energi för sömnad på sistone. Jag har ju ändå alltid känt att om man har något att tänka på, så ska man allt ta och sätta sig ned och tänka på det! Så får man det bearbetat direkt och kan börja må bättre igen.

Och ja, för att återgå till det kreativa och överge det filosofiska. Det blir Örebro på söndag som sagt, och alltså fyra timmars bussresa dit. Perfekt diktskrivande! Finns ju verkligen inget bättre. Att studera naturen, lyssna på inspirerande musik och bara låta tankarna driva iväg. Då blir det oftast väldigt många dikter som kommer till ytan och vill bli nedskrivna.

Så, fullt upp den närmaste veckan, med grupparbete och allt, så några nya inlägg på några dagar är la knappast inget att räkna med.

Och nu - finslipa den senaste dikten som handlar om gullvivor.

Nu händer det något!

Äntligen har man lyckats få tummen ur och faktiskt ägnat sig åt mönstret igen. Bit sju är kalkerad, så nu är det bara en bit kvar. Härligt när man vaknar 7.10 på morgonen och inte känner för att ligga och dra sig i flera timmar! Då kommer man igång och faktiskt får något gjort.


Fast jag blir så himla irriterad. Här betalar man 160 kronor för ett mönster, och då förväntar man sig ju så klart att det ska vara i perfekt skick. Ändå får man bitar som ser ut som att någon har knycklat ihop dem flera gånger om, och SEDAN bestämt sig för att vika dem fint. Varenda mönsterpapper är jätteskrynkligt, och eftersom det är så förbaskat skört så vågar man ju inte försöka räta ut rynkorna alltför mycket. Eftersom det är det första mönster jag någonsin köpt så vet jag inte om det är så mönster ska se ut, eller om jag blivit lurad och fått ett "begagnat" mönster i affären. Hm.


Nåja, det har ju funkat hittills i alla fall, och nu är det bara en bit kvar (fast den tar vi efter frukost) innan jag kan stuva undan mönstret och ägna mig åt att deschiffrera beskrivningen istället. 


Och nu är syjuntan schemalagd också! Syjunta nummer tre blir på lördag. Så nu MÅSTE jag verkligen få ordning på kalkerandet och kanske börja föra över mönstret till tyget också. Och så kan jag få hjälp med beskrivningen på lördag med. Underbart! Det kanske till och med blir en klar klänning innan hela sommaren passerat. Vore ju bara för härligt att hitta en blommande sommaräng att skutta omkring på med en riktig, egensydd, sommarklänning. 


Syjunta nummer ett: att sy förkläden.
Syjunta nummer två: förbereda för egna projekt (dinosaurie och bläckfisk).
Syjunta nummer tre: sommarklänningssömnad.


Bilder på hur dinosaurien och bläckfisken blev har jag redan lagt upp, men jag har inte lagt upp något från den första syjuntan. Här är själva tygen till förklädena; det lite hippieaktiga med blommor är till mitt, och det randiga är kompisens. Till mitt blev det gula band och till kompisens blåa (om jag minns rätt). Inga fickor eller andra sådana avancerade saker. Jag får försöka få till ett kort på hur förklädet faktiskt blev också, men det får bli vid ett annat tillfälle. Tygerna är från Ikea, för övrigt. Det var nog till och med rea på det där blommiga tyget, vilket var bra eftersom jag fastnade för det. Helhärligt!

Nä, nu får det blir frukost, så jag har kvar någon energi för att ta itu med den sista delen. Hur som helst väldigt skönt att ha den energin igen, för de senaste dagarna har jag bara varit jättefrustrerad över att inte kunna få in någon luft i cykeldäcken. Men det är en ny dag idag, och då får man släppa det som irriterade en igår, och göra något som INTE gör en irriterad (i alla fall inte lika irriterad). 


Mat mat, kaffe kaffe. Sen kalkera. YES!

Nytt sömnadsprojekt

Vilket väder! Åtminstone i Göteborg är det rena sommaren, och har varit det hela helgen. Igår höll jag på att dö av värmeslag (kändes det som) när jag bara tog en kort promenix till brevlådan. Man är väl inte van ännu, helt enkelt. Det värsta är dock att man får en sån himla fotograferingslust när vädret är så vackert. När man inte skulle ha något emot att kravla omkring på marken och ta riktiga närbilder på blommor. Och var är kameran? Jo, den är med mor min i Oskarshamn, eftersom hon ville ta kort på barnbarnen. Fan. Så nu har jag gått runt här i tre dagar med världens fotograferingsklåda i fingrarna, utan att kunna bota den. 


Eftersom jag inte kunnat skutta iväg och fota så har jag ju inte ens fått en bra ursäkt för att inte plugga. Pluggat har jag inte gjort ändå, men det är liksom inte lika effektfullt utan en bra ursäkt. Det är inte det.


Jag tänkte förresten ta och berätta lite om nästa syprojekt. Jag har totalt fastnat för femtiotalsstilen på klänningar och så, och hittade ett Vogue-mönster som jag köpte. Original från 1954 i nytryck. Jäklar vad sexigt! Men förbannat dyrt. 160 spänn för ett litet mönster liksom. Men men, det kan man ju ha i sådär fyrtio år också. Det här är mönstret; V2960.

Jag har börjat lite smått att kalkera av några av delarna. Det blir en del klippa och klistra med bakplåtspapper, och ändå har jag bara gjort klart liv-delarna ännu. De två delarna som utgör kjolen är kvar, men när jag vek ut mönsterpappret så tog det nästan upp hela köksgolvet, och då kändes det lite för jobbigt. Därför har det fått vila lite. 


Sen har jag läst igenom mönstret också och upptäckt att jag inte fattar ett smack. Är jag bara dålig på engelska, eller är sömnadsengelska extra komplicerad? Jag trodde att juridisk engelska var svår, men det var innan jag försökte läsa mönstret! Det enda jag faktiskt lyckades förstå var att sömsmån med x tum ingår i mönstret. En seger för den stackars svenska nybörjarsömmerskan. Men då återstår ändå problemet med att räkna om måtten till centimeter, och det är inte lätt för en liten humanist-jurist. Nåja, kör jag fast totalt så finns det ju faktiskt mammor att fråga. En kompis mamma verkar ha full koll på mönster och sömnad (även om hon själv inte tycker sig ha det), så hon kanske kan rädda mig. 


Ska man ta och kalkera de sista delarna idag, eller ska man bara sätta sig med en kaffe på terassen och glo på katterna som rullar sig i det solvarma gruset, och ignorera tentan som är imorgon? Hm. Det blir nog en kaffe. 


Bilderna är för övrigt hämtade från http://voguepatterns.mccall.com/

Leksaker till skitungar

Min syster fick barn för inte så längesen, en dotter i november -10 och en son i februari i år. Och som en bra moster tänkte jag sy leksaker, kläder och allt möjligt sånt till dem framöver. Det har blivit två leksaker hittills. Ganska enkla leksaker, eftersom jag är så mycket nybörjare som man faktiskt kan bli.


Till Leon, sonen, blev det en dinosaurie :) Inte världens mest avancerade konstruktion kanske, men egen design som jag ändå är hyfsat stolt över. 

Det jag gillar mest är ändå den röda kammen på ryggen, och så luggen förstås. Melli, storasystern, snodde den direkt och gjorde den till sin, så det är la ett bra betyg.


Men det som egentligen var till henne var den här bläckfisken. Min syster har hela tiden pratat om att hon gillar knappar (efter en bok med knappar som mamma köpte till henne), så jag tänkte göra en bläckfisk med massa knappar på. Egen design på den med, och på undersidan av varje arm finns tre knappar i olika färger, tre sugproppar liksom.

Bläckfisken blev även den populär, och tur är la det, för annars hade jag nog snott tillbaks den! Lite kär i den är jag ju faktiskt.