Jag har redan berättat att jag började på en byxkjol i Örebro. Jag har väntat lite med det här inlägget, dels för att jag knappt haft någon energi att hålla bloggen uppdaterad, men även för att jag tänkte att det blir bättre för er läsare att få det mesta av tillverkningsprocessen i ett enda inlägg.
Eftersom jag tog byxmönstret och anpassade det själv visste jag inte om det skulle funka för en byxkjol, och därför vågade jag inte klippa ut mitt blåa lintyg innan jag var säker. När min pojke kom hem visade jag mönstret för honom, och han tog fram ett gammalt påslakan som han haft när han var barn, för att jag skulle kunna testa mönstret först. Så här ser tyget ut - äkta hippietyg verkligen! Jag blev så glad när han tog fram det, och tror nästan att den här byxkjolen borde bli snyggare än den "riktiga".
Mönstret hade jag anpassat från ett långbyxmönster, och det jag hade gjort var helt enkelt att rita av överdelen, alltså där byxorna kommer att sitta över höfterna och rumpan. Direkt nedanför rumpan struntade jag i att rita vidare på låren, utan gick direkt över till delen av mönstret som beskrev hur det skulle vara nedanför knäna, eftersom mönstret är för ett par långbyxor med vid nederdel. Jag är fullt medveten om att det är jättesvårt att förstå min beskrivning utan bilder och utan att ha sett mönstret. Mönstret har jag tyvärr inte tagit något kort på, men så här blev mitt anpassade mönster.
Det är ju kortbyxor jag tänkt göra, så det passar bra att jag helt enkelt "tog bort" lårbiten av mönstret.
Här är tyget utklippt efter mönstret. Det jag tagit kort på här är inte fram och bak som när jag tog kort på mönstret, utan bägge framdelarna. Som ni ser så skiljer de sig lite; det är bara en av delarna som har en gylfdel. Det allra krångligaste med att klippa ut tyget var att det var mönstrat. Jag kontrollerade flera gånger att jag vänt mönstret åt rätt håll och att mönstret skulle bli rätt. Och det blev det ju också! Det är så skönt när man faktiskt lyckas tänka till innan man börjar klippa.
Det jag gjorde när jag klippt ut tyget var ganska enkelt faktiskt. Jag började med att sy ihop bakstyckena och sedan sydde jag in dragkedjan där framme. Jag tänkte fel några gånger och fick sprätta, men till slut blev det bra. Sedan var det bara att sy ihop benen, på insidan av benen alltså, och sedan hela längderna på utsidan. Byxor är inte svåra att sy, om man bara lyckas med dragkedjan och platsen där alla fyra sömmar möts. Det svåra är att få det att faktiskt se snyggt ut.
Någonstans tycker jag ändå att jag har lyckats, för det ser ganska bra ut. Här är kort på byxorna i sin helhet. De är inte klara ännu. Det finns ingen linning och ingen fåll (heter det fåll även när det handlar om byxor?). Jag har dock bestämt mig för att inte ha med någon linning, eftersom byxorna slutar strax nedanför brösten som det är; de är alltså väldigt höga. En linning skulle bara göra dem ännu högre. Jag ska nog bara hitta ett bra sätt att göra en fin avslutning, utan att det tar för mycket plats. När jag väl gjort det så fixar jag fållen också. Och sedan är de klara! När de är klara ser jag till att ta foton med mig i dem, så att ni får se hur de ser ut. Tyvärr blev de inte så vida som jag väntat mig; de är inte så mycket en byxkjol som lite vidare byxor. Men hallå - det är hippiebyxor, så jag klagar inte!
Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna göra byxor ännu vidare. De blåa linbyxorna vill jag ju ska bli en byxkjol, och inget tråkigt mellanting mellan vanliga byxor och en byxkjol.
Gylfen. Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så proffsigt ut som det faktiskt blev.
Dragkedjan när den är öppen. Nu ser ni också överdelen lite tydligare, där linningen ska vara. Ni ser att det bara är sicksackat där.
Och så nederdelen av byxorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar